Om Birgit

Tidslinje 1918-2009

Artisten

Birgit Nilsson (1918 – 2005) var en av 1900-talets största klassiska sångerskor. Hennes fantastiska röst och stora musikalitet hyllades av både kritiker och publik. Under flera decennier var Birgit Nilsson den ledande dramatiska sopranen i världen och en legendarisk Wagnertolkare. Svenskan Birgit Nilsson debuterade på operascenen i Stockholm 1946 och nådde snabbt popularitet i Europa och resten av världen.

Snart blev hon Sveriges internationellt mest kända operasångerska. När Birgit Nilsson 1984 avslutade sin långa karriär hade hon genom hårt arbete, musikalisk begåvning och stor målmedvetenhet lyckats erövra flera av världens operascener med en imponerande bred repertoar. Hon sjöng allt från Mozart till operor av Richard Strauss och Giacomo Puccini, men det var Richard Wagners musik som banade väg för hennes karriär. Birgit Nilsson älskade att sjunga och stå på scen och det märktes.

Alla triviala bekymmer är som bortblåsta. Det är härligt att sjunga! Finns det ett härligare yrke än mitt?

- Birgit Nilsson, 1974

Utbildning

Sånglektioner i tonåren.

Under sin uppväxt undervisades Birgit Nilsson några
år i sång av musikdirektör Ragnar Blennow. Blennow förstod att Birgits röstresurser var av det ovanliga slaget. ”Stämman, som från början hade en mörk klangfärg med ett härligt djup, fick snart också en lätt tillgänglig höjd.”

De övade romanser och arior och Blennow uppmuntrade henne att söka till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Det är många som under åren menat att de upptäckt La Nilsson, men Birgit själv brukade säga att ”om någon skulle föräras med denna titel var det Ragnar Blennow och ingen annan!”

Operaskolan

1944 antogs Birgit till den tvååriga Operaskolan utan att ens behöva provsjunga. Utbildningen bestod huvudsakligen av musikaliska och sceniska instuderingar, men även språk, plastik och deklamation ingick i undervisningen. Efter Operaskolan blev Birgit automatiskt antagen vid Kungliga Operan i Stockholm, även denna gång utan provsjungning. Snart var det dags för hennes debutroll.

Kungliga Musikhögskolan 1941-1946

1941 gjorde Birgit Nilsson sitt inträdesprov till Solosångklassen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon var då 23 år gammal. Till en början tvivlade hon på sin egen förmåga. På intagningen verkade alla andra så världsvana och erfarna. Birgit sjöng först Elisabeths bön ur Wagners opera Tannhäuser, därefter Svarta rosor av Jean Sibelius.

Trots sina tvivel kom Birgit in. Av 47 sökanden antogs endast två, varav Birgit var nummer ett! Nu började ett nytt liv.

Solistklassen var en treårig utbildning, med 12-14 elever. Förutom sång- och körundervisning studerade Birgit andra ämnen, såsom musik- och harmonilära, talövningar, fäktning och piano. Hon studerade också italienska, tyska och franska. De första åren var ingen dans på rosor. Utbildningen i Stockholm var tuff och Birgit kämpade med både sin privatekonomi och skolans sångpedagoger. Hennes förste sånglärare var Joseph Hislop och senare studerade hon bland annat för Arne Sunnegårdh.

Debuten

Genombrottet

Birgit Nilsson gjorde debut som operasångerska 1946. Med kort varsel erbjöds hon en roll på Kungliga Operan i Stockholm. Trots att Birgit var dåligt förberedd fick hon lysande recensioner i pressen . Men det var först 1947 som hon fick sitt definitiva genombrott.

Den 9 oktober 1946 gjorde Birgit debut på operascenen. Det var på Kungliga Operan i Stockholm i rollen som Agathe i Carl Maria von Webers Friskytten. Det var ett inhopp med endast tre dagars varsel. Att lära in en hel roll på tre dagar var inte helt enkelt. Men Birgit hade lätt för att lära, ett absolut gehör och bra visuellt minne. Trots stor nervositet, lite tid för förberedelser och dirigentens bristande uppmuntran fick hon fina recensioner efteråt.

“Välbetänkt var det att låta den unga skånskan Birgit Nilsson på onsdagen få debutera som Agathe i Friskytten … Birgit Nilsson gjorde den med fasthet och en konstnärlig balans, som man inte väntar sig av en nykomling. Hon har en frisk nordisk klang på stämman, klar höjd och en härlig mezzotimbre i djupet som pekar mot det dramatiska sopranfacket. Det är inte alltid en vacker röst hänger ihop med ett klokt huvud, men en så behärskad uttrycksfullhet och musikalisk frasering som Birgit Nilssons måste komma inifrån, de kan inte vara inlärda.” – Ingmar Bengtsson, Svenska Dagbladet 10 oktober 1946.

Till skillnad från kritikerna var operaledningen ännu inte helt övertygad om Birgits talang. Hon fick sjunga Agathe två gånger till innan den ordinarie sångerskan återvände. Det dröjde ett år innan Birgit fick en ny chans på scenen i Stockholm.

I oktober 1947 fick Birgit återigen rycka in på Stockholmsoperan med kort varsel. De hade fått återbud i rollen som Lady Macbeth i Verdis opera Macbeth. Inga Sundström som först tilldelats rollen insjuknade och fem veckor före premiären stod man utan sångerska. Regissören Hans Busch bjöd in Birgit att provsjunga och blev eld och lågor. Föreställningen blev en succé och följdes av lysande recensioner i tidningarna. ”Det var en härlig roll, denna Lady, och jag längtade efter varje föreställning som ett barn efter julafton”, sa Birgit. Lady Macbeth blev Birgit Nilssons genombrott i operavärlden.

Kungliga Operan i Stockholm

Den 26 februari 1948 var det premiär för Birgits första Straussroll på Operan, Fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren. Efter denna roll blev hon fast anställd i Stockholm. Först nu förstod Birgit att hon hade lyckats. Fler erbjudanden och framgångar följde i rask takt.

Under kommande år skulle Birgit göra flera rolldebuter på Kungliga Operan, allt från Strauss och Wagner, till Verdi och Puccini och Tjajkovskij. Stockholmsoperan gästspelade även på många olika platser runt om i världen, Edinburgh, Wiesbaden, Montreal, Köpenhamn med flera.

Rösten

Rösten var hennes ID-kort

Birgit Nilssons sångröst var unik, med en enorm styrka och genomslagskraft på höjden. Men hon hade inte bara en speciell sångstil, hon hade även en speciell talröst. Birgit menade att rösten var hennes ID-kort; igenkänd av de flesta och imiterad av många.
Birgit föddes med en enorm röstkapacitet som hon till stor del själv lärde sig att bemästra. Under 1960- och 1970-talen var Birgit Nilsson den ledande Wagnersångerskan i världen. En Wagnersopran måste vara utrustad med en god fysik och en genomslagskraft i rösten för att orka en föreställning på fyra-fem timmar och få rösten att bära över orkestern. Höjdtonerna var Birgits starkaste sida och hon behövde inte anstränga sig för att frambringa dem.

Birgit Nilsson 1954
Operorna

Operorna

Birgit Nilsson var känd som sin tids ledande Wagnersopran. Men hon sjöng också en rad andra stora sopranroller i operor av såväl Strauss som Puccini och Verdi.

Efter genombrottet 1947 på Kungliga Operan i Stockholm blev Birgit fast anställd från hösten 1948. Hennes första internationella operaframträdande i Glyndebourne 1951, som Elektra i Mozarts Idomeneo, följde på rekommendation av Fritz Busch.

1958 övergick anställningen vid Kungliga Operan i ett gästspelskontrakt i och med Birgits internationella framgångar och ökande uppdrag utomlands. Under 1950-talet studerade Birgit in nya roller på löpande band. Hon hade snart arbetat sig igenom en stor opera- och oratorierepertoar från Mozart och Beethoven till Bartók och Hindemith. Från och med 1960-talet koncentrerade hon sig på ett tiotal roller i operor av Wagner, Verdi, Strauss och Puccini.

Under sin långa karriär fick Birgit möjlighet att stå på de största operascenerna i världen. Hon fick samarbeta med tongivande regissörer och toppen av sångareliten. Hon arbetade även med flera av de stora dirigenterna, däribland Erich Kleiber, Herbert von Karajan, Georg Solti, Wolfgang Sawallisch, Hans Knappertsbusch och Karl Böhm.

Birgit Nilssons förmåga att tolka en roll växte med åren och hon blev en gripande skådespelerska såväl som en hyllad sångerska. Hon förknippades alldeles särskilt med Richard Strauss Elektra och var länge den mest eftertraktade interpreten av Puccinis Turandot. Hennes personliga favoritopera var Wagners Tristan och Isolde.

Kritikerna enades om att ett antal av operalitteraturens mest krävande högdramatiska roller var som skrivna just för Birgit Nilsson.

Viktiga datum i hennes karriär:

1946 – Debut Royal Opera Stockholm as Agathe in Der Freischütz / c. L. Blech

Oct. 1946 – Agathe / Der Freischütz; C. M. v. Weber / Stockholm

Dec. 1946 – Sigrun / Harald Viking; A. Hallén / Stockholm

1947 – Breakthrough as Lady Macbeth, Stockholm / c. F. Busch

Oct. 1947 – Lady Macbeth / Macbeth; G. Verdi / Stockholm

Nov. 1947 – Woglinde / Das Rheingold; R. Wagner / Stockholm

Dec. 1947 – Venus / Tannhäuser; R. Wagner / Stockholm

Feb. 1948 – Die Feldmarschallin / Der Rosenkavalier; R. Strauss / Stockholm

Nov. 1948 – Senta / Der Fliegende Holländer; R. Wagner / Stockholm

Dec. 1948 – Woglinde / Götterdämmerung; R. Wagner / Stockholm

1949 – First Brünnhilde / Siegfried, Stockholm

Apr. 1949 – Donna Anna / Don Giovanni; W. A. Mozart / Stockholm

Apr. 1949 – A priestess / Aida; G. Verdi / Stockholm

May. 1949 – Ariadne / Ariadne auf Naxos; R. Strauss / Royal Opera Concert, Stockholm

Oct. 1949 – Lisa / The Queen of Spades; P. Tchaikovsky / Stockholm

Dec. 1949 – Sieglinde / Die Walküre; R. Wagner / Stockholm

Dec. 1949 – Brünnhilde / Siegfried; R. Wagner / Stockholm

Mar. 1950 – Ursula / Mathis der Maler; P. Hindesmith / Stockholm

1951 – First engagement outside Sweden, Berlin concert / c. L. Blech Elettra / Idomeneo, Glyndebourne / c. F. Busch

Jan. 1951 – Tosca / Tosca; G. Puccini / Stockholm

Mar. 1951 – Aida / Aida; G. Verdi / Stockholm

Jun. 1951 – Elettra / Idomeneo; W. A. Mozart. / Glyndebourne

Nov. 1951 – Elsa / Lohengrin; R. Wagner / Stockholm

1953 – Debut Bayreuth, Sopran Solo in Beethoven IX / c. P. Hindesmith
First Isolde / Tristan und Isolde, Stockholm

Feb. 1953 – Judith / Bluebeard’s Castle; B. Bartók / Concert Hall, Stockholm

Apr. 1953 – Elisabeth / Tannhäuser; R. Wagner / Stockholm

Jul. 1953 – Leonore / Fidelio; L. v. Beethoven / Bad Hersfeld Festival

Sep. 1953 – Isolde / Tristan und Isolde; R. Wagner / Stockholm

1954 – First Salome / Salome, Stockholm
Debut Vienna as Sieglinde / Die Walküre
Debut Munich as Aida / Aida Elsa in Bayreuth / Lohengrin / c. E. Jochum and J. Keilberth
First Brünnhilde / Götterdämmerung, Stockholm

Feb. 1954 – Salome / Salome; R. Strauss / Stockholm

Jul. 1954 – Ortlinde Die Walküre; R. Wagner / Bayreuth

Dec. 1954 – Brünnhilde / Götterdämmerung; R. Wagner / Stockholm

1955 – First Brünnhilde / Die Walküre, Stockholm
Debut Teatro Colón, Buenos Aires, as Isolde / Tristan und Isolde / c. F. Rieger
American Debut in Hollywood Bowl Concert / c. W. Steinberg.

Mar. 1955 – Penelope / Penelope; R. Liebermann / Stockholm

Apr. 1955 – Brünnhilde / Die Walküre; R. Wagner / Stockholm

Oct. 1955 – Amelia / Un ballo in maschera, in German; G. Verdi / Radio Concert, Munich

1956 – Debut San Francisco Opera as Brünnhilde / Die Walküre / c. H. Schweiger
Debut Lyric Opera of Chicago as Brünnhilde / Die Walküre / c. G. Solti.

Jun. 1956 – Dalila / Samson; G. F. Händel / Musikverein Concert, Vienna

1957 – First Turandot / Turandot, Stockholm
Isolde / Tristan und Isolde, Bayreuth / c. W. Sawallisch
Sieglinde / Die Walküre, Bayreuth / c. H. Knappertsbusch
Debut Covent Garden, London, as Brünnhilde in Ring / c. R. Kempe

Feb. 1957 – Turandot / Turandot; G. Puccini / Stockholm

Jul. 1957 – Dritte Norn / Götterdämmerung; R. Wagner / Bayreuth

1958 – Debut La Scala, Milan, as Brünnhilde / Die Walküre / c. H. von Karajan
Season Opening La Scala as Turandot Turandot / c. A. Votto

Jul. 1958 – Minnie / Fanciulla del West, G. Puccini / Studio Recording, Milan

Sep. 1958 – Amelia / Un ballo in maschera, in Italian; G. Verdi / Vienna

1959 – Debut Metropolitan Opera, New York, as Isolde, new production Tristan und Isolde / c. K. Böhm

1962 – Isolde / Tristan und Isolde, Bayreuth / c. K. Böhm

1964 – Turandot / Turandot, in Moscow with La Scala tour / c. G. Gavazzeni

1965 – First Elektra / Elektra, Stockholm
Brünnhilde / Der Ring, Bayreuth / c. K. Böhm

May 1965 – Elektra / Elektra; R. Strauss / Stockholm

1966 – Debut L’Opéra de Paris, Paris as Isolde Tristan und Isolde / c. G. Sebastian

1969 – Turandot / Turandot, Arena di Verona / c. F. Molinari-Pradelli

Mar. 1970 – Rezia / Oberon; C. M. v. Weber / Studio Recording, Munich

1971 – Metropolitan Opera, New York, Isolde, 2nd new production Tristan und Isolde / c. E. Leinsdorf

1973 – Isolde / Tristan und Isolde, Théatre Antique, Orange / c. K. Böhm Opening Concert, Concert Hall Sydney Opera / c. C. Mackerras

Jul. 1973 – Kundry / Parsifal; R. Wagner / Studio Recording, Act II/2, London

1975 – First Dyer’s Wife / Die Frau ohne Schatten, Stockholm / c. B. Klobučar

Dec. 1975 – Dyer’s Wife / Die Frau ohne Schatten; R. Strauss / Stockholm

1976 – 200th Isolde / Tristan und Isolde, Vienna State Opera / c. K. Böhm
30 Years Anniversary Stockholm Opera, Isolde / Tristan und Isolde / c. S. Varviso

1982 – Last opera performance, Elektra / Elektra, Frankfurt / c. R. Weikert

1984 – Last public concert performances

1983 – 93 – Masterclasses, New York, Manhattan School of Music

1989 – Birgit Nilsson Foundation established

Rollerna

Birgit Nilsson hade upp mot 25 olika roller på sin repertoar. Redan tidigt i karriären tog hon sig an flera av de största operarollerna för en dramatisk sopran. Några av paradrollerna var Wagners Isolde och Brünnhilde, Puccinis Turandot samt Strauss Elektra och Salome.

Birgit Nilssons första roll var Agathe i Friskytten 1946 och den sista rollinstuderingen var Färgarfrun i Kvinnan utan skugga 1975. Hon gjorde nästan alla sina rolldebuter på Kungliga Operan i Stockholm. Undantagen var Elettra i Mozarts Idomeneo, Leonore i Beethovens Fidelio och Amelia i Verdis Maskeradbalen.

Under sin långa karriär sjöng Birgit många olika och varierande roller: Lady Macbeth i Verdis Macbeth, Donna Anna i Don Juan, Elsa i Lohengrin, Elisabeth och Venus i Tannhäuser, Lisa i Spader Dam, Senta i Den flygande Holländaren, Sieglinde i Valkyrian, Penelope i Liebermanns opera med samma namn, Ursula i Hindemiths Mathis der Maler med flera. Hon gjorde starka rolltolkningar även som Aida, Tosca och Marskalkinnan i Rosenkavaljeren.

Brünnhilde

Under sin karriär sjöng Birgit Nilsson flera av rollerna i Nibelungens ring; Sieglinde i Valkyrian, Brünnhilde i Siegfried, Valkyrian och Ragnarök. Brünnhilde i Valkyrian var en av hennes paradroller.
Läs mer

Tosca

1951 sjöng Birgit Nilsson sin första Tosca på Kungliga Operan i Stockholm. Under sin karriär sjöng hon denna roll flera gånger och spelade mot många berömda tenorer. Läs mer
Läs mer

Isolde

Isolde i Richard Wagners opera Tristan och Isolde var en av Birgit Nilssons paradroller. Så många som 208 Isoldeföreställningar blev det under hennes nästan 40 år långa karriär.
Läs mer

Salome

Prinsessan Salome i Richard Strauss opera var en annan av Birgit Nilssons paradroller. Efter rolldebuten i Stockholm fick hela staden Salome-feber.
Läs mer

Turandot

Birgit Nilsson var legendarisk som den grymma prinsessan Turandot. Under sin karriär sjöng hon rollen mer än 300 gånger och under femton till tjugo år var hon relativt ensam om den på de stora världsscenerna.
Läs mer

Elektra

Richard Strauss Elektra var en roll som Birgit Nilsson tidigt varnats för. Man sa att ”den som ger sig på en sådan röstmördarroll som Elektra kommer att med åtskilliga år förkorta sin karriär.”
Läs mer

Färgarfrun

Det tog många år innan Birgit Nilsson övertalades att sjunga Färgarfruns roll i Richard Strauss opera Kvinnan utan skugga. Färgarfrun blev även den sista rollinstuderingen på Birgits repertoar.